Sjukskrivning vid stress och psykisk ohälsa

Sjukskrivning, stress, psykisk ohälsa
När är det egentligen dags att sjukskriva sig? Dom flesta människor går inte till jobbet om man har feber, har influensasymptom, magsjuka, kraftig huvudvärk, har skadat sig allvarligt eller liknande. Men dom allra flesta går faktiskt till jobbet fastän stressen skapar kraftiga symtom.
När jag är ute och föreläser för företag pratar jag om just detta och väldigt många känner igen sig.
Men när är det egentligen dags att sjukskriva sig? När är det inte rimligt och vettigt att jobba fastän man är sjuk utav stress? Det är klart mycket svårare att svara på eftersom det bland annat inte går att mäta eller se ifrån utsidan. Det är också svårt eftersom det dåliga måendet inte har kommit över natten som feber kanske gör ibland eller efter att ha tillbringat en dag på sjukhuset för att komma hem med gips. Stress, utmattning och den typen av besvär smyger sig alltid på över tid. Man blir invaggad i en vardag där högt tempo och för lite återhämtning är det nya normala. Därför är det heller inte solklart när det är dags att dra i handbromsen.
I hela konceptet med utmattning och stressrelaterad ohälsa ingår det nästan alltid ett konstant dåligt samvete och en väldigt stark pliktkänsla och lojalitet mot arbetsgivaren och mot arbetskamraterna. Detta bidrar ytterligare till att det är svårt att sjukskriva sig när det ”bara är lite stress”. Alla andra har det ju också stressigt, eller hur? Om man skulle sjukskriva sig och vara hemma då kommer arbetskamraterna att få ÄNNU mer att göra. Och det är mitt fel. För att jag är hemma för att det känns jobbigt på insidan. Det är ju bara lite yrsel och tryck över bröstet och svårt att läsa text och lätt för att gråta helt utan anledning och trötthet så man får sova middag en stund när man kommit hem fast det går inte för att barnen måste ha mat och göra läxor. Så har väl alla det?
Viktiga punkter att förhålla sig till runt sjukskrivning:
- Om precis all energi går åt till att lösa dina normala arbetsuppgifter och den energin är slut redan på förmiddagen och det blir så redan i början på veckan – Då är det nära med sjukskrivning.
- Om du får ökade stressrelaterade symtom redan på kvällen innan jobbet, på morgonen innan jobbet, när du kommer till jobbet och dessa inte lättar förrän du slutar – Då är det nära med sjukskrivning.
- Om din stress och din pressade vardagssituation har försämrats i flera månader och det inte finns någon ljusning i sikte på jobbet – Då behöver man fundera på varför man gör detta. Vad är syftet med att gå sönder för arbetets skull?
- Det är klart vettigt att se över sin situation, att göra en inventering, för att se vart stressen blir som högst och om det finns något att göra åt det. Kanske till och med innan man sjukskriver sig. Ofta så händer bara saker och vi människor kämpar på utan att stanna upp och titta på om vi verkligen gör rätt och på bästa sätt.
- På ämnet: ”Jag vill inte vara orsaken till att andra får jobba mer” så tänker jag så här:
- Om du inte drar i handbromsen nu och i tid så kommer du sannolikt att få se fram emot en långtidssjukskrivning på många månader. För att du inte landade ordentligt och fick tid att reflektera för att skapa en förändring under en kortare period. För alla andras skull. Är det rimligt?
- Så länge du inte äger företaget eller verksamheten du arbetar på så har du lika stor rätt att vara sjukskriven som alla andra. Det är arbetsgivarens ansvar att se till att någon annan gör ditt arbete när du inte är kan jobba eller att täcka dina tider. Inte ditt. Det är så sjukskrivning fungerar. Du är sjuk, och det är skrivet. Du skall alltså inte smygjobba under tiden, kolla mailen lite snabbt eller vara helt tillgänglig på telefon ifall dom behöver få tag i dig. Du är sjuk. Du jobbar inte. Även om det känns som att du minskar ner på ditt dåliga samvete om du gör dig tillgänglig. Du kommer behöva vara sjukskriven ännu längre om du gör så.
- Att kunna vara på jobbet räcker inte för att anses vara bra. Hur mår du när du är på jobbet? Hur mår du före? Hur mår du efter? Kan du göra dina arbetsuppgifter när du är på jobbet eller går all tid åt till att hålla ut och försöka ta sig igenom en timma i taget? – Då är det klart läge för sjukskrivning
Vid en sjukskrivning kommer du behöva ett läkarintyg. Arbetsgivaren har rätt att kräva ett ifrån första dagen men ofta behövs det inte förrän senare när Försäkringskassan kommer in och skall ta över utbetalningen av sjukpenningen ifrån arbetsgivaren. Då är det viktigt att läkaren har korrekt information om hur din situation är. Det är av absolut största vikt att du är ärlig i det mötet och inte ”håller käft och biter ihop”. Läkaren kan som sagt inte mäta, ta ett blodprov eller röntga ditt huvud för att se din stress och dina stressrelaterade symtom. Du måste berätta.
- Hur påverkar din trötthet dig till vardags? Hur ofta behöver du vila för att huvudet skall fungera?
- Har du fysiska symtom som yrsel, ont i magen, ont i muskler och leder, trötthet i muskler, tryck över bröstet, huvudvärk? Berätta om detta, om hur ofta, hur starka symtomen är och hur länge du haft dom.
- Sover du ordentligt eller är sömnen också trasig?
- Har du aptit och äter som vanligt eller är mat skit samma?
- Hur mår du på insidan? Är du ledsen ofta behöver du berätta det. Har du ångest och starka oroskänslor fastän det inte finns något som är farligt runt dig behöver du berätta det. Är det svårt att vara förälder eller partner behöver du berätta det. Hur du mår på insidan är viktigt och något som skall tas i beaktande när man tittar på helheten och din hälsa.
En sjukskrivning ges på 25, 50, 75 eller 100% och avser tid av heltid på 40 timmar i veckan. Man kan alltså bli sjukskriven, 10, 20, 30 eller 40 timmar per vecka. Enligt min erfarenhet verkar det som att vissa vårdcentraler/hälsocentralen/företagshälsovård fått till sig ifrån verksamhetsledning att inte sjukskriva 100% då detta inte ser bra ut i rapporterna.
En sjukskrivning för utmattningssyndrom – när stressen slagit över och blivit allvarlig psykisk ohälsa – skall sjukskrivas 100%. Belastningen för hjärnan måste minskas drastiskt och det kommer inte fungera att vara på jobbet ens två timmar om dagen då (10 timmar på en vecka). Jag har hittills aldrig träffat en patient där det har fungerat med en minskning av arbetstid. Stressen är överväldigande ändå av flera olika orsaker. Det är inte säkert arbetsbördan minskar bara för att man arbetar 10 timmar mindre i veckan utan känslan av att man måste hinna med allt ändå är påtaglig hos många. Är stressen allvarlig färgar den allt ifrån transporten till och från jobbet till bara att vistas i lokalerna och då räcker det inte heller med några timmar mindre per vecka.
När man trappar upp arbetet däremot, när man skall tillbaka ifrån sjukskrivningen, då använder man stegvis upptrappning ifrån 25 till 50 till 75 till 100% i lugn takt.
Detta med sjukskrivning är komplicerat och man hade behövt en koordinator och en guide redan från början. Tyvärr fungerar det inte så utan man måste vara sin egen administratör i Sverige idag och det kan vara både en ensam och utsatt position.
Jag har den rollen för åtskilliga patienter i dagsläget och har haft det till och från under många år så jag vet hur jobbigt det kan vara. Särskilt om man är utmattad och stresspåverkad. Det är något jag även pratar om med företag när jag är ute och föreläser.
Hoppas du fick med dig något nyttigt av texten och kan jag bidra till situationen är du välkommen att kontakta mig.