Det här med ett hybrid arbetsliv blev verklighet för många under corona-pandemin. En vardag som inte bara var på kontoret utan hemma framför datorn vid köksbordet. För många var detta skönt för då kunde man pilla lite där hemma under dagarna och då blev eftermiddagarna lite lättare. Kunde man lägga i en maskin tvätt och förbereda middagsmaten för familjen så blev det mindre belastning på eftermiddagarna och det kändes bättre. Dessutom sparade man in mängder av tid eftersom man slapp resan till och från jobbet varje dag. Ganska bra saker över lag för många. Men i detta finns det utmaningar där vi människor och arbetsgivare inte riktigt hängt med. Framförallt gällande stress, belastning och återhämtning. Jag tänkte dela med mig av lite tankar och resonemang jag har runt detta. Det är en komplicerad situation så det finns egentligen inga ”enkla lösningar”. Det viktiga är att man hela tiden tänker, förändrar och förbättrar för att hitta vägar där alla mår bra. Därmed inte sagt att mina tankar är facit.
För personen bakom skärmen ser man utmaningar som att ta ordentliga pauser och raster, att ha tydliga gränser mellan arbetslivet och privatlivet och att låta bli att smygjobba bara för att ”hinna med” eller ”ligga bättre till inför imorgon”. Detta gör att det automatiskt blir ett belastningsproblem och därmed också en stress och ett återhämtningsproblem om man inte är försiktig. Här spiller utmaningarna med hybrid arbetsmiljö också över på arbetsgivaren som inte har lika stora möjligheter att se hur personalen faktiskt mår och kunna förebygga ohälsan på ett vettigt sätt.
En annan del jag uppmärksammat med att arbeta hemifrån är att den ökända ”VABben” har hanterats helt annorlunda (som dessutom var väldigt hög under coronaperioden eftersom alla skulle vara hemma hela tiden vid minsta symptom). Nu har man kunnat ha barnen hemma utan att behöva vabba från jobbet eftersom man ”ändå suttit hemma och jobbat”. Pratar vi belastning och stress då så händer det rätt stora saker på insidan hos oss människor när vi dels måste försöka hålla koncentrationen i datorn och jobbet och med andra handen skall vi försöka fixa och trixa för den lille sjuklingen. Så även om det var bekvämt att ingen av föräldrarna var tvungen att ställa in eller planera om sin arbetsdag så är jag inte helt övertygad om att det blev bra för någon.
Så hur coachar man som chef med personal en sådan här situation? Hur ersätter vi den snabba ordväxlingen för avstämning vid kaffemaskinen? Hur hjälper vi individer att förstå vikten av regelbundna pauser, ordentligt lunchrast och att låta bli jobbet efter arbetstid även om man skulle kunna jobba undan lite? Jag tänker såhär: grundläggande mänskliga reflexer och beteenden gäller fortfarande även om omvärlden förändrar sig väldigt snabbt. Inget har ändrats hos oss människor bara för att vi jobbar på kontoret ibland och hemma ibland. Vi behöver fortfarande regelbunden bekräftelse. Vi behöver fortfarande känna att vi är en del av ett sammanhang. Vi behöver fortfarande stimulans och glädje i vår vardag. Oavsett vart vi är eller när vi är. Det behöver vi ha med oss när vi funderar på lösningar och strategier. Detta gäller människor över lag. Både chefer och personal utan chefsposition.
Jag tänker att det inte finns en fixerad väg att gå utan den behöver vara individuell anpassad utifrån människans behov och företagets möjligheter. Det kanske inte går att ha en person avsatt för att ringa runt till all personal och kolla läget varje dag men det kanske går att prata med någon eller ett par som har flaggat för att vardagen är tung eller som har det tufft med att strukturera sitt arbete hemifrån just nu? De rent logistiska lösningarna eller tekniska lösningarna är en sak.
Att ha ett gott och öppet samtal mellan två personer med tillit och förståelse är en annan. Och det är svårt att bara ha på distans. Det räcker bara ”så” långt så att säga. Så jag tänker att de tillfällena när man är på arbetsplatsen så är det viktigt att få ut det alla behöver utav dagen. Och det kanske inte bara handlar om att gå igenom tekniskt arbete eller information utan snarare om interaktion och socialt umgänge mellan kollegor och roller för att stärka allas känsla av sammanhang och känna att man är en del av teamet och maskineriet även om man suttit hemma? Jag menar inte att det behöver vara teambuildingaktiviteter eller AW hela tiden utan att man kanske kan lyfta blicken lite och jobba med det som kanske kräver en annan typ av arbetsinteraktion än vad som är smidigt att göra via Teams/Zoom, i stället för saker som kunde tagits vid skärmen. Även detta kräver ett nytänkande ledarskap.
När jag arbetar med patienter som är stressade och utmattade och arbetar hemifrån så har jag ett antal olika punkter som jag ser fungerar för de allra flesta. Jag tänkte dela med mig av tre här.
1. Sitt inte längre vid skärmen än 45 minuter i rad. Det finns ingen anledning. Du kommer fungera sämre och sämre och sämre ju längre tiden går. Ta en 10-15 minuter lång datorpaus per timma. Gör något helt annat. Gå en sväng, ta lite luft, fyll på med vätska, vad som helst, utom att jobba med annat. Det kommer göra dig väldigt mycket mer effektiv och du disponerar din energi på ett mycket smartare sätt. Under pausen kommer du dessutom att kunna känna efter hur du faktiskt mår. Är det potatismos i huvudet redan och klockan bara är 10.30 så kanske man behöver göra lite förändringar?
2. Är barnen sjuka – Vabba på riktigt. Inga varianter bara för att det verkar som att det fungerar. Det gör det inte. Det blir inte bra för någon.
3. Skapa luft i schemat mellan möten. Det är svårt och dåligt för våra hjärnor ur ett återhämtnings och belastningsperspektiv att gå direkt från ett möte till ett annat. Även om det sker via Teams. Vi behöver tid att både landa efter föregående möte och att ställa om till nästa. Det är oerhört tufft att gå ifrån ett till nästa till nästa. Och det är det även för ett huvud som inte är trött eller stressat.
Dessa tre punkter är relativt simpla men kan var svåra att utföra. Man kanske känner att prestationen på jobbet sjunker om man inte kör timma efter timma efter timma vid skärmen. Man kanske tänker att alla andra verkar ju kunna arbeta hemifrån när barnen är hemma sjuka och får det att fungera? Och får bokade möten inte ligga rygg i rygg med varandra så kommer du helt ovillkorligen att kunna ha färre möten varje dag. Och det kanske känns som ett problem? Det finns absolut utmaningar med detta men i dessa tre punkter finns det en röd tråd som du kanske har sett eller inte alls tänkt på – ”Prestationsångest”.
Alla punkter tar ner möjligheterna att prestera på en orimlig nivå hela tiden. I dessa tre punkter finns också fenomenet att ”andras behov är viktigare än mina” som en gemensam nämnare. Och båda dessa trådar är i princip hundraprocentigt representerade hos alla mina utmattningspatienter. En övermäktig förmåga att pressa sig själv över alla tänkbara gränser och att bortprioritera sitt behov av återhämtning till förmån för alla andras. Kan man inte känna igen sig i detta är jag den första att gratulera, men många som kämpar med stress och trötthet har stora utmaningar med detta. Och det finns vägar fram genom kunskap och ett strukturerat arbete mot förändring av reflexmässiga tankar och känslor kring prestation och andras behov.
Björn Rudman
Terapeut
